Blogguppgift D: Journalistik i kris?

Blogguppgift D: Journalistik i kris?

Böckerna ”Yrke på glid- om journalistrollens de-professionalisering” av Gunnar Nygren och ”Flat Earth News” av Nick Davies belyser den förändring av journalistiken och journalistrollen som vi idag kan se. De anser att journalister har förlorat makten över sina jobb (professionen). Nygren anser att dagens journalister är mediearbetare utan makt och att de numera är innehållsleverantörer i stora text-, ljud- och bildfabriker. Davies visar i sin undersökning att de flesta av alla artiklar i brittiska kvalitetstidningar kommer helt eller delvis från nyhets- eller pr-byråer och enbart 12 % av det redaktionella innehållet är eget material. Jag gjorde för en tid sedan en innehållsanalys av hur Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet skildrade valet av nya presidentkandidater i USA under en vecka i februari. 70 % för DN respektive 60 % för SvD av nyhetsartiklarna kom från den egna tidningen och 30 respektive 40 % kom därmed från andra nyhetsbyråer. Kanske är det inte lika illa i Sverige som i Storbritannien, ännu? Men jag förmodar att Sverige går en liknande framtid till mötes som den i Storbritannien då våra tryck- och yttrandefrihetslagar samt public service är utformade ungefär likadant.

Vad både Nygren och Davies kritiserar är den bristande källkritiken, i synnerhet på webben. Nygren menar att man lägger ut nyheten på webben och rättar därefter om någonting är fel. Och att göra så är inte god journalistik, anser jag. Även public service som BBC producerar falska nyheter, enligt Davies. Han nämner Irakkriget och Milleniumbuggen, där datorerna skulle krascha vid sekelskiftet. Och här ligger förklaringen i propaganda, anser jag. För också journalister kan luras av skickliga politiker som är medietränade och av pr-byråer som hjälper till att få fram sina kunders budskap. Men självklart ligger också en förklaring i att BBC enbart, av ekonomiska skäl, ger oss en vinkel av en nyhet som sedan körs i alla kanaler, precis som Davies säger. Chanserna att avslöja propaganda ökar självklart med antalet journalister som granskar materialet.

Nygren säger att det går att hitta en balans mellan stark professionalisering och marknadsstyrning och nämner USA som ett lysande exempel. Jag ställer mig tveksam till att USA verkligen har en stark profession som Nygren säger. För amerikanska medier accepterade under Irakkriget att inte publicera bilder på dödade soldaters kistor. Och detta visar faktiskt de amerikanska mediernas svaga makt, anser jag.

Makten tas tillbaka främst genom att slopa vikariatsanställningar. Alla som varit vikarier vet att man, av rädsla att förstöra en framtida anställning, gör precis som arbetsgivaren vill. Och att 1/3 av Sveriges Radios (SR) anställda är vikarier är minst sagt förvånande, anser jag. Men det visar att också SR är kommersialiserat idag.

Davies föreslår att innehållsdeklarera nyheter för att sätta press på medieproducenterna. Och det kan vara en lösning. För om alltför många falska uppgifter publiceras undermineras läsarnas, tittarnas och lyssnarnas förtroende. Publiken försvinner förmodligen automatiskt eftersom de vill veta att det de läser, ser och hör är sant. Men om public service, som anser vara mer trovärdigt medier än andra medier i undersökningar, också sänder ut falska nyheter har vi ett stort problem framför oss. Vi svenskar måste ge public service mer pengar för TV- och radioproduktion så att vi ges en nyanserad och framförallt trovärdig bild av verkligheten. Vi bör göra en revidering av PO/PON och utöka granskningen av press. Och vi bör se över de regler som gäller för journalistisk produktion och ytterligare diskutera journalistens roll.

De som äger och slutligen producerar media har störst del i att det har blivit så här men också politiker och delvis den enskilde journalisten. Göran Rosenberg skriver i ”Tankar om journalistik” att Jan Stenbeck hade åsikter om både tidningar och TV-program. Enligt Davies har ägarna alltid lagt sig i produktionen men kanske inte fullt lika mycket som idag. Men Rosenberg sätter fingret på en annan viktig aspekt nämligen att trovärdigheten hänger samman med avsikten. Medieföretaget måste självklart gå med ekonomisk vinst men materialet måste publiceras i enlighet med de lagar och regler som gäller för press, radio- och TV. Mediernas tre uppgifter, enligt 1994 års pressutredning, är att ge information, granska och vara ett forum för debatt. Och dessa tre uppgifter måste tas på allvar. Om inte detta tas på allvar borde medieföretagen inte få fortsätta producera media, anser jag. Den enskilde journalisten kan stå upp för sina journalistiska ideal som att uppgifterna ska utföras enligt journalistisk etik, krav på objektivitet (sanning, relevans, balans och neutral presentation) och källkritik (all fakta ska ha en klart angiven uppgiftslämnare eller på annat sätt vara tillfredställande bekräftade). Davies vill att alla journalister ska kräva tid vid nyhetsdesken och påpeka att den här nyheten är viktig trots att den inte genererar pengar. Och detta kan varje enskild journalist göra. På så vis kan vi i alla fall vinna små framsteg. Men en motarbetad journalist har dessvärre oftast att välja mellan att byta arbetsgivare eller att rätta in sig i leden. Det är inte alltid så enkelt.

/Camilla Petersson